För en tid sedan reste jag tillsammans med Sithoun ut i den kambodjanska landsbygden för att besöka ett par församlingar. Sithoun har studerat på Phnom Penh bibleschool, han arbetar nu med att sprida evangeliet. Han arbetar bla med bibelundervisning i provinsen och tillsammans med sin fru ansvarar han för ett kristet kollegium (som LM stöttar). Målet med kollegiet är att unga killar från landsbyggden ska kunna bo där och därmed få möjlighet att studera och att de under den tid de bor på kollegiet ska få höra om Jesus. Det är härligt att möta unga engagerade kristna khmerer som brinner för att evangeliet ska nå fler människor i Kambodja.
Vår resa startade vid fem tiden på morgonen (jo det var segt att komma ur sängen), för att vi skulle komma i tid till gudstjänsten.
Den första församlingen vi besökte bestod till största del av ungdomar, så är det i de flesta församlingar här. De många krig som varit i Kambodja har satt sina spår, medelålder är låg, ca var tredje medborgare är under 14 år. I slutet av gudstjänsten fick jag presentera mig, till de församlades förtjusning gjorde jag det på khmer. Senare när folk kom och pratade med mig, blev det svårare (min khmer är begränsad)...:-)
Efter gudstjänsten blev vi hembjudna till pastorn i församlingen på mat, för att sedan åka vidare till nästa församling. I den församlingen var vi först med på söndagsskola och sedan gudstjänst.
I den församlingen var åldrarna mer varierade. Där mötte jag några fantastiskt söta gamla tanter. På resan var det också med en norska som var på besök i Kambodja, hon var rätt så rejält kraftig. Under gudstjänsten såg jag hur tanterna satt och tittade på henne och pratade om henne och log. Efter gudstjänsten gick de fram till henne och strök och nöp henne i armarna. Tanterna tyckte att hon var fin och ville genom att strycka och nypa på hennes armar visa att de tyckte att det var fint att vara vit och tjock (i PP vill folk vara vita, men inte tjocka). Jag tyckte lite synd om norskan. Det är skillnad i ideal och kultur mellan Sverige och Kambodja!
Jag förstod inte så mycket av söndagskolan och predikan, men det var härligt att se hur uppmärksamt församlingen lyssnade och hur barnen sänkte huvudet och satte ihop händerna under bön.
Det var skönt att för en dag komma bort från larmet i PP och få njuta av tystnade på landsbyggden. Resan gav inblick i vilka förhållanden som folket på landsbygden lever under, det vill säga större delen av kambodjas befolkning.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar