Vickan

How great is our God

2010-11-06T07:31:00.006+01:00

I går slog mina grannar upp ett stort tält mitt på gatan, på kvällen höll de fest i tältet till minne av en anhörig som dog för tre år sedan. Genom att hålla dessa fester hedrar man de döda och håller sig på god fot med deras andar. Buddhismen här i Kambodja är uppblandad med förfädertro.

När musiken flödade från tältet och festen pågick som bäst gick en annan av mina grannar ut på sin balkong. Han började spela gitarr och sjunga "How great is our God...". Sången talade starkt till mig! Vilken Gud vi har, HAN är den starkaste! Genom sin död och uppståndelse har Jesus besegrat djävulen och alla onda andemakter. Tänk om de khmerer som lever i fruktan för förfädernas andar fick se befrielsen i evangeliet om Jesus.

Han har förlåtit oss alla överträdelser...Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Kol 2:13-15

Om 7 timmar...

2010-10-02T06:54:00.004+02:00

...landar min bror och hans familj på flygplatsen i Phnom Penh. Jag ser fram emot att några från min familj ska få se och ta del av mitt liv i Kambodja. Men, mest av allt ser jag fram emot att få vara tillsammans med dom igen. Det ska bli så underbart att ha dom här, längtar!!!

Dax för uppdatering...

2010-09-06T04:15:00.005+02:00

Nu var det verkligen längesedan min blogg blev uppdaterad... inte bra! Till viss del beror det på att jag har varit på semester i Sverige under 4 veckor. Det var härligt att få vara tillsammans med familj och vänner igen. Under semestern passade jag på att gå promenader i skogen och vid havet, jag njöt av naturen och tystnaden. Sverige är ett vackert land!!! I PP går jag sällan promenader, det är för många bilar, motorcyklar och människor överallt och det är för varmt. Att promenera är en av de saker jag saknar mest...

För två veckor sedan kom jag tillbaka till Kambodja igen. Tillbaka till en situation som är kraftigt förändrad i förhållande till hur den var i våras, just nu är vi nämligen bara två missionärer här. Två familjer har blivit tvungna att åka till Danmark, förhoppningsvis kommer dom tillbaka om inte alltför länge.

Förra veckan kom tre nya volontärer, dom är så välkomna!!! Veckan som gått har till stor del handlat om att introducera och informera dom till och om allt möjligt som kan vara värt att veta när man ska bo och arbeta här i PP. Hoppas att dom kommer att trivas!!!

Kära vänner, ni får gärna be för oss som är kvar här i Kambodja att vi ska få de krafter och den glädje och frimodighet som vi behöver nu när "personalstaben" har blivit så kraftigt reducerad. Be för de nya volontärerna, att de ska finna sig väl tillrätta och trivas här. Be för familjerna som är i Dk. Tack!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

Sverige är ett vackert land...

Besök...

2010-06-14T11:04:00.007+02:00

För en tid sedan hade jag bjudit hem min khmer lärare (Sinith) och hennes man (Dara) på middag. Under besöket berättade Sinith om hur hon och hennes familj kom till tro på Jesus.

Sinith tycker mycket om sång och musik. Hon hade hört att de kristna sjunger mycket under gudstjänsterna, hennes intresse för musik gjorde att hon en dag tog mod till sig och besökte en kyrka. Hon tyckte om sången i kyrkan, vilket gjorde att hon fortsatte att gå dit. De första gångerna hon besökte kyrkan lyssnade hon inte på innehållet varken i sångerna eller i predikan, men ju längre tiden gick dess mer fascinerad och glad blev hon över det budskap som hon fick höra. Och, tillslut kom Sinith till tro på Jesus.

Hon greps också av en önskan om att hennes familj skulle bli kristna. Sinith studerade i Phnom Penh, några timmars resa från sin hemby. När hon besökte familjen berättade hon frimodigt för dem om Jesus, men hon hade inte möjlighet att besöka familjen så ofta som hon skulle ha velat... Tillslut bestämde sig Sinith för att göra uppehåll i sina studier och flytta hem till sin familj för att få möjlighet att berätta mer för dem om Jesus. Sinith bodde hemma i ett år och under det året kom hennes familj till tro på Jesus.

I Siniths hemby är hennes familj den enda kristna familjen. Sinith berättar att hennes familj vill vara kristna och att de vill leva i Jesu efterföljd, men att de har väldigt lite kunskap om Jesus och om vad som står Bibeln. Hon säger att familjen har stort behov av undervisning, den enda undervisning familjen har fått, har dom fått av henne. De vet vem Jesus är och vad han har gjort för dom och dom kan be, men i övrigt så vet dom mycket lite.

De flesta kristna i Kambodja bor i Phnom Penh, på den Kambodjanska landsbygden är det många som inte hört talas om Jesus. Sinith och hennes man Dara hoppas att dom en dag ska flytta ut på landsbyggden för att sprida evangeliet, dom önskar att fler kristna khmerer skulle göra detsamma, så att evangeliet sprids över hela Kambodja.

Det är härligt att möta unga kristna khmerer som har lärt känna Jesus som sin Frälsare och som frimodigt vittnar om honom för sina familjer och landsmän.

Tillsammans vid middagsbordet...

(Kommentar: I Kambodja sänder TWR många kristna radipogram, men Siniths hemby nås inte av radiovågor, familjen har därför inte möjlighet att lyssna på undervisning via radio.)

Idag...

2010-05-07T10:52:00.004+02:00

... är det 6 månader sedan jag kom till Kambodja. Det är helt otroligt att jag har varit här så pass länge. Fortfarande är det mycket som känns nytt och ibland kan det kännas som att jag precis har landat. Men för varje dag som går kommer jag mer och mer in i livet här. Kambodja är ett spännande land och khmererna är ett trevligt folk som jag är glad att bo bland.

Många gånger kan jag känna mig trött och sakna energi, trots att jag har det gott och trivs riktigt bra i Kambodja. Det är roligt, spännande och lärorikt att flytta till ett nytt land, lära känna en ny kultur och lära sig ett nytt språk, det är ett privilegium, men det tar också på krafterna...

Men HERREN som sänt mig hit, ger mig också kraft för varje dag. Den kraft som jag behöver.

Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.
Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.
Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta. Jes 40:28-31

Jag saknar mina killar

2010-04-29T11:05:00.009+02:00

Jag har suttit och tittat på gamla foton. Lägger in bilder på några killar som jag saknar väldigt mycket...

Hjalmar:

Hjalmar hösten 09

Hjalmar sommar 09

Hjalmar våren 06

Vincent:

Vincent sommaren 09

"Issi" julen 08, under "halsbandsperioden" :) (han hade halsbandet varje dag under några månader)

Vincent sommaren 08

Och så den tredje lilla kärleken, Kristoffer...

Kristoffer

Kristoffer 1 månad gammal

Ni är bara för goa!

REGN!!!

2010-04-20T15:07:00.004+02:00

Det har regnat och åskat här i PP idag. Underbart med regn och åska, jag tycker det är så mysigt (det kommer jag säkert inte att tycka i slutet av regnperioden)!!! Under den senaste tiden har det varit riktigt varmt här, regnet är därför efterlängtat.

Jag var ute och körde bil idag. Det är otroligt så mycket vatten det kan komma på kort tid när det regnar här. När jag satte mig i bilen hade det regnat knappt en timme och efter den korta stunden var redan flera vägar här i stan översvämmade. Vid två tillfällen (under en bilfärd som normalt tar 10 min) fick jag vända bilen och ta en annan väg än jag tänkt pågrund av att vattnet var så djupt på vägen, att det inte gick att köra där. Jag såg på nått ställe folk som vadade i vatten upp till knäna. Det är fascinerande att det kan bli sånna översvämningar på kort tid och det här är bara början... Snart börjar regnperioden på riktigt, dagens regn var bara en försmak...

Efter regnet blev luften svalare, härligt...

Gott nytt år!

2010-04-19T09:15:00.010+02:00

I Kambodja har man en annan kalender än i Sverige, nyår inföll i förra veckan. Under khmer nyår lämnar de flesta khmerer städerna under en vecka och åker ut till landsbygden, till sina hembyar. PP blir i stort sett folktomt.

Under khmer nyår spenderar de flesta khmererna mer pengar än vad de annars gör. Det är normalt att arbetsgivare ger sina anställda en och en halv månadslön innan nyår. Före nyår var poliserna i PP betydligt mer aktiva än normalt, de försökte få in så mycket pengar som möjligt till nyårsfirandet. Poliserna i Kambodja får en otroligt dålig lön som är omöjlig att överleva på, de får in en stor del av sin inkomst genom mutor. Jag klarade mig utan att bli stoppad av polisen :-). Sedan jag kom till Kambodja har jag blivit stoppad och fått betala böter fler gånger (4 gånger) än vad jag gjort under mina 15 år som bilförare i Sverige (har bara fått 1 parkeringsböter i Sverige). Jag tror det säger endel om trafiken och om poliserna här...

Språkskolan var stängd under nyår och då tog jag tillsammans med några andra tillfället i akt och reste till Vietnam. Vi tog buss från PP till Ho Chi Minh, en resa som tar ca 7 timmar. I Ho Chi Minh var vi med på en guidad tur till bla ett museum om Vietnam kriget. Därefter tog vi flyget till Hanoi, där fick vi se lite av den gamla stadsdelen som fransmännen byggde upp.

Sen bar det av till Halong bay. Där var vi med på en segeltur, med övernattning. Halong bay var otroligt vackert med sina ca 2000 öar.

Vy från båten.

Försäljare i Halong bay.

Barn i en flytande by i Halong bay.

Resan gick sedan vidare mot Sapa, en stad uppe i bergen precis vid gränsen mot Kina. Runt staden bor några av Vietnams minoritets folk. Bergsbefolkningen i norra Vietnam var klädda i vackra färgranna kläder.

En ung mamma med sin bebis på ryggen.

Mammans söta lilla bebis som var en månad gammal.

Eva och Barbara "överfallna" av försäljare :-)

Vi gick en vandringstur runt i bergsbyar runt Sapa. Naturen var otoligt vacker, terrasodlingarna täckte bergssidorna och det var grönt och frodigt. Vädret var inte det bästa, men det gjorde inget för oss, det enda är att fotona inte återger allt det vackra som vi såg så bra...

Lisbeth, Barbara och Eva med kamerorna i högsta hugg.

Terrasodlingar.

Ett hus i en bergsby.

Fler foton från var vandring i bergsbyarna utanför Sapa...

Eftersom Hanoi och Sapa ligger i norra Vietnam så var det rätt så kyligt där. Vi njöt!!! Det var så härligt att få komma bort från värmen i PP ett tag.

Turen gick vidare från Sapa med nattåg tillbaka till Hanoi och sedan med flyg till Ho Chi Minh (som var försenat några timmar). Dagen efter satte vi oss på bussen hem till PP. Strax efter vi passerat gränsen och kommit in i Kambodja skulle vi ta en färja över en flod, då blev vi påminda om att det var khmer nyår, bussen fick nämligen krypa (några futtiga kilometer) under drygt 5 timmar fram till färjeläget. Men tillslut kom vi fram till PP, om än kraftigt försenade...

Mina kära reskamrater, Barbara, Eva och Lisbeth i tåget mot Hanoi.

Tack för resan kära vänner! Jag ser fram emot nästa tur som går till Malaysia i samband med kungens födelsedag. Kambodja har riktigt många nationella helgdagar och det får man ju utnyttja... :-)

Några dagar vid havet

2010-03-22T17:20:00.006+01:00

Under helgen som gick åkte hela DLM-gruppen till stranden tillsammans. Shianokville (namnet på kuststaden där vi tillbringade helgen) ligger ca 4 timmars bilresa från PP och är till skillnad från PP en lugn liten stad, där kan man vila ut och ta ett dopp i havet eller polen för att svalka sig. Det var riktigt härliga dagar!!!

Under parasollen...

Lite bilder på några av mina reskamrater...

Från vänster: Troels med Mads, Andreas, Noah, Elias, Claus och Barbara. På högersida sticker Adam fram sitt ansikte.

Från vänster: Lisbeth, Eva, Axel, Anne-Lise, Adam och Nanja.

Gruppens söta "minsting", Elias.

Nanja och Mads.

Jag hoppas att det inte dröjer så länge till nästa resa till havet...

Tack för besöket

2010-03-12T02:14:00.007+01:00

Alla har behov av vänner. Här i Kambodja är det något jag kan sakna emellanåt. Jag saknar mina vänner hemma i Sverige.

Det var så gott att få besök hemifrån, att få samtala med någon som känner mig sedan tidigare. Och pratade, det gjorde vi...:-) Tack för att du kom Astrid.

Astrids reskamrat Rebecka kände jag inte sedan tidigare, men det gör jag nu...:-) Tack för att du kom Rebecka.

Det är härligt med vänner.

Välkommen åter!

Människan är verkligen grym...

2010-03-03T03:47:00.020+01:00

Just nu har jag besök från Sverige. Jag har "turistat" lite tillsammans med mina gäster, Astrid och Rebecka. För några dagar sedan var vi till Choung Ek (ett av många såkallade Killing Fields i Kambodja) och Toul Sleng. Det var en känslomässigt riktigt tuff dag.

Choung Ek är ett område precis utanför PP, där avrättades ca 17000 människor under Pol Pots regim på 70-talet. På området finns det många massgravar och man ser benrester, tänder, kläder... Man har byggt en stupa till minne av de döda, som rymmer ca 5000 kranier.

Stupan som byggts till minne av de döda

Benrester

Grymt!!!

Kläder från de avrättade

Toul Sleng är en gammal skola som Pol Pot använde som fängelse. Fångarna torterades på Toul Sleng, endel avled där och resten transporterades till Killing Fields för att avrättas. Enligt den dokumentation som finns bevarad på Toul Sleng var det drygt 10000 människor som tillfångatogs och fördes dit under de 4 år som Pol Pot hade makten i Kambodja. Det var 7 stycken som överlevde fängelsevistelsen, de överlevande hade någon form av "special kunskap" som gjorde att de fick behålla livet. På Toul Sleng finns tusentals foton som togs på de avrättade fångarna.

Toul Sleng

Foton av några av fångarna

Även barn var fångar på fängelset...

Fångarna torterades

En av cellerna på Toul Sleng

Fångarna kedjades fast i golvet

Killing Fields och Toul Sleng är idag museum som berättar om det hemska som pågått i Kambodja.

Det gjorde verkligen ont att se vad folket i Kambodja har varit utsatt för. Kambodjas befolkning bär verkligen på en tung historia. Jag funderar dagligen på vad tuktukföraren, försäljaren på marknaden, den leende gamle mannen som jag möter på gatan, grannen osv har varit med om.

Be gärna för Kambodjas befolkning, att Jesus ska hela och förlåta. Be för dem som har många tunga och svåra minnen från Pol Pot tiden, be att de ska få hjälp att bära och bearbeta allt det svåra de varit med om. Be för bödlarna, be att de ska lära känna Jesus och få förlåtelse för allt det hemska de utsatt sina medmänniskor för.

"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull."
Jes 1:18

"Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
Luk 19:10

Trafiken i Phnom Penh...

2010-02-18T12:02:00.002+01:00

Här kommer ett litet exempel på det kaos som råder i trafiken här i PP. Det ska tilläggas att det här inte är i rusningstrafik...

På tur i den Kambodjanska landsbygden

2010-02-09T18:50:00.008+01:00

För en tid sedan reste jag tillsammans med Sithoun ut i den kambodjanska landsbygden för att besöka ett par församlingar. Sithoun har studerat på Phnom Penh bibleschool, han arbetar nu med att sprida evangeliet. Han arbetar bla med bibelundervisning i provinsen och tillsammans med sin fru ansvarar han för ett kristet kollegium (som LM stöttar). Målet med kollegiet är att unga killar från landsbyggden ska kunna bo där och därmed få möjlighet att studera och att de under den tid de bor på kollegiet ska få höra om Jesus. Det är härligt att möta unga engagerade kristna khmerer som brinner för att evangeliet ska nå fler människor i Kambodja.

Sithoun till höger

Vår resa startade vid fem tiden på morgonen (jo det var segt att komma ur sängen), för att vi skulle komma i tid till gudstjänsten.

Den första församlingen vi besökte bestod till största del av ungdomar, så är det i de flesta församlingar här. De många krig som varit i Kambodja har satt sina spår, medelålder är låg, ca var tredje medborgare är under 14 år. I slutet av gudstjänsten fick jag presentera mig, till de församlades förtjusning gjorde jag det på khmer. Senare när folk kom och pratade med mig, blev det svårare (min khmer är begränsad)...:-)

Efter gudstjänsten blev vi hembjudna till pastorn i församlingen på mat, för att sedan åka vidare till nästa församling. I den församlingen var vi först med på söndagsskola och sedan gudstjänst.

I den församlingen var åldrarna mer varierade. Där mötte jag några fantastiskt söta gamla tanter. På resan var det också med en norska som var på besök i Kambodja, hon var rätt så rejält kraftig. Under gudstjänsten såg jag hur tanterna satt och tittade på henne och pratade om henne och log. Efter gudstjänsten gick de fram till henne och strök och nöp henne i armarna. Tanterna tyckte att hon var fin och ville genom att strycka och nypa på hennes armar visa att de tyckte att det var fint att vara vit och tjock (i PP vill folk vara vita, men inte tjocka). Jag tyckte lite synd om norskan. Det är skillnad i ideal och kultur mellan Sverige och Kambodja!

Jag förstod inte så mycket av söndagskolan och predikan, men det var härligt att se hur uppmärksamt församlingen lyssnade och hur barnen sänkte huvudet och satte ihop händerna under bön.

Det var skönt att för en dag komma bort från larmet i PP och få njuta av tystnade på landsbyggden. Resan gav inblick i vilka förhållanden som folket på landsbygden lever under, det vill säga större delen av kambodjas befolkning.

Tiden rullar iväg...

2010-02-09T16:17:00.007+01:00

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg på min blogg och mycket har hänt sedan dess. Jag lägger in lite bilder från den senaste tiden...

Vid nyår var vi några stycken som åkte till kusten. Där hade vi några sköna dagar. Kambodja är ett vackert land...

I mitten av januari var jag bjuden på min khmerlärarinnans bröllop. Det var trevligt, men väldigt olikt ett svenskt bröllop. Bröllopet började redan vid 6.30-tiden på morgonen. Festen hölls i ett tält som stod på gatan utanför språkskolan. Under dagen bytte bruden klänning 6-7 gånger (ibland byter brudar upp emot 15 gånger). Festen avslutades med traditionell dans.

Tidigt på morgonen (kl 6.30) gick gästerna tillsammans med brudgummen för att möta bruden och hennes familj. Var och en bar frukt, som är en gåva från brudgummen till bruden och hennes familj. Frukten har ersatt brudpris.

Bruden och brudgummen tillsammans med sina familjer.

Förbön för brudparet.

De nygifta! Sineth (min khmerlärare) tillsammans med sin man Heng Dara

Grillade pepparkakor

2009-12-21T09:03:00.004+01:00

Jag vill göra ett litet tillägg till mitt föregående inlägg angående pepparkaksbaket.

I huset där jag bor är det en gasspis, det har jag aldrig provat förr. På spisen finns två vred för användandet av ungnen. När jag provat vrida på de båda vreden har inget hänt. Det gick däremot tända "övervärmen" med en tändsticka samtidigt som jag vred på vredet.

Pepparkakor och annat jag bakat har blivit mörka på ytan, men ändå inte helt genom bakta. Jag har lagt folie över kakorna och haft dem inne 4 gånger så lång tid än vad som är normalt. Ugnen har hunnit irritera mig några gånger sedan jag flyttade in i huset...

Igår fick jag veta att jag använt grillen på ugnen och att själva ugnen tänds automatiskt om man vrider snabbt på vredet. Suck! Tänk att till och med en så enkel och vardaglig sak som att baka kan vara svårt när man kommer till ett nytt land...

Men mina grillade pepparkakor blev iallafall lyckade :-)

Juletider...

2009-12-20T12:35:00.012+01:00

December har varit full av sociala aktiviteter. I LM gruppen har vi träffats varje tisdag och fredag kväll för att se en dansk julkalender. CCFC (den organisation LM sammarbetar med här i landet) har haft julfest, en kollega har haft inflyttningsfest mm. Det har varit riktigt trevligt.

Julafton kommer jag att fira tillsammans med de andra i LM-gruppen och med besökare från Sverige och Danmark, då kommer de danska traditionerna att råda. På annandag jul kommer jag och Eva att bjuda in våra danska kollegor på svenskt julbord i mitt hus. Igår förberedde vi lite, vi bakade pepparkakor och gjorde knäck och köttbullar. Det var en mysig dag, vi lyssnade på julmusik och doften av pepparkakor fyllde huset.

Idag har LM-gruppen varit samlad till julgudstjänst i mitt hus. Andreas predikade, Barbara ledde bönen och jag läste texten. Det är så gott att få sitta ner och lyssna på en predikan utan att behöva koncentrera sig för att förstå. Efteråt drack vi kaffe och åt äppelskivor (dansk tradition vid jul) som Charlotte gjort och pepparkakor som jag och Eva bakat.

Julgranen är pyntad och klar. Jag tror jag har den sötaste...!? Tänk att alla mina julgransbollar som jag packade ner i mina tunnor (som jag skickade bagaget i) var hela när de kom fram till Kambodja, det trodde jag inte att dom skulle vara.

God Jul!

Advents och julkänslor?!

2009-12-07T12:59:00.010+01:00

Känslan av att julen närmar sig har inte riktigt infunnit sig. Det är kanske inte så konstigt, det är mycket som jag förknippar med advents och jultid i Sverige som inte är det samma här i Kambodja. I Sverige sammankopplas advents och jultiden med kyla, snö, adventsstakar (i nästan alla fönster), julgranar, julstress (inget jag saknar), julskyltningar i affärerna osv...

Här är det sommar, sol och riktigt varmt! När man kör omkring längs gatorna i PP ser man inget som påminner om att julen närmar sig. Det är grönt och frodigt och det blommar i alla möjliga färger under den här tiden på året i Kambodja. Inne i de stora köpcentrena finns det ofta en väldigt(!) prålig julgran, men i övrigt är det mycket lite som ger julkänslor här.

Men anledningen till att vi firar jul är inte allt det här yttre, med julgran, adventsstakar, pepparkakor osv. Det är traditioner som vi själva skapat. Dessa traditioner kan ibland skymma julens budskap för oss. Anledningen till att vi firar jul är att Jesus, din och min Frälsare föddes hit till jorden. Du, glöm inte Jesus mitt i julstöket där hemma i Sverige.

Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren." Luk 2:11

Som ni ser så har jag både adventsljusstake och amaryllis, det ger lite julkänslor mitt i sommarvärmen... :)

Villa, trädgård, bil, hund...

2009-11-30T15:53:00.012+01:00

Just nu bor jag tillfällit i ett hus som tillhör ett par som är på hemmauppehåll i Danmark. Som "tillbehör" till huset följer en hund, Gorm. Gorm är en sällskapssjuk liten en som gärna vill ha ens uppmärksamhet.

Idag har jag hittat en fin lägenhet med en härlig balkong och ett stort kök (vilket är ovanligt här) som jag kommer att flytta till i början av januari. Det ska bli riktigt skönt att få ett eget ställe att bo på.

Här följer bilder på huset som jag bor i nu, från trädgården och på Gorm som ligger utanför veranda dörren i förhoppning att jag ska komma ut till honom.

Framme i PP

2009-11-18T10:05:00.021+01:00

För en dryg vecka sedan kom jag till Phnom Penh i Kambodja. Under den första veckan har jag haft en såkallad introduktions vecka. Veckan innehöll endel "turistande" som att besöka det kungliga palatset, Udong (ett tempel område utanför Phnom Penh) samt en tur på floden och en hel del praktiska saker som tex registrering på den svenska ambassaden, besöka supermarkets och marknader, möte med CCFC (Christian care for Cambodia, den organisation LM samarbetar med här i landet) och en hel del information. Den första tiden har varit fulla av nya intryck, det är riktigt spännande!!!

Det kungliga palatset i Phnom Penh

Mitt största problem just nu är hur jag ska lära mig att hitta i den här stan. Många av er som läser det här känner nog till mitt dåliga lokal sinne... I PP finns ingen riktig logik på gatsystemet, gatorna är numrerade, men gata nummer 1 och 2 behöver nödvändigtvis inte ligga bredvid varandra. Husnumrerna är inte heller i ordning, det kan tex vara så att hus med nummer 1, 2 och 3 ligger bredvid varandra i följd men efter dom ligger helt plötsligt husnummer 68. Förvirrande! Det som försvårar det hela ytterligare är att Tuk Tuk (överbygd moppetaxi) chaufförerna inte alltid hittar så bra, så när man åker Tuk Tuk får man vara beredd på att beskriva vägen. I slutet av veckan tänker jag såsmått börja köra bil. Jag tror att det bästa sättet att lära sig att hitta är att börja ta sig runt själv. Trafiken här är kaosartad, men tack och lov kör folk inte så fort...

Igår flyttade jag in i det hus som jag ska bo i fram till början av januari, då Axel och Annelise (danskt missionärspar som normalt sett bor i huset) kommer tillbaka från sin hemmaperiod. Det är perfekt att kunna flytta in i ett fullt utrustat hus. Under den närmaste tiden kommer jag att leta efter ett eget hus eller lägenhet.

På måndag börjar mina khmer (språket i Kambodja) studier, det ser jag fram emot.

Så till sist, ett par söta barn...

England

2009-10-01T00:49:00.014+02:00

England är ett charmigt land! Under mina veckor här har jag haft möjlighet att resa runt en del.

Framförallt så tycker jag om gamla engelska byar. Husen är så otroligt charmiga, de har lågt i tak, väggarna lutar åt alla håll och ibland har färgen flagnat...

Leeds castle är ett fantastiskt gammalt slott. Historien kring slottet kan föras tillbaka till 900-talet. Det slott som finns där idag är byggt på 1100-talet. Slottet har hyst kungar, drottningar och andra celebriteter under 900 år.

Strax utanför Brighton ligger Seven Sisters. Det är 7 klippor vid havet. En otroligt vacker plats även om det engelska vädret visar sin sämsta sida...

Huha vilken persh!!! Men jag lyckades lägga in några bilder och skriva text till (efter att ha gjort om inlägget 3 gånger...). Alltid en början för en ovan bloggare som jag.

Jag är inte dålig på engelska!!!

2009-09-30T21:20:00.006+02:00

Mitt uppehåll i Brighton närmar sig sitt slut. Jag har varit här i närmare 8 veckor och traglat engelska. Den största luckan i min engelska har varit grammatiken. I början vimlade det av gramatiska begrepp (present simpel, second conditional, past perfect continuous osv) som jag inte hade styr på. Men efterhand har pusselbitarna fallit på plats. Jag tror att jag lärt mig en hel del, men framförallt så har mitt självförtroende kring att prata engelska ökat.

När jag var liten så var jag rätt så blyg. Jag tyckte det var jobbigt att prata inför hela klassen, vilket man var tvungen att göra på engelska lektionerna. När läraren (som jag var rädd för) frågade mig något blev jag så rädd att all engelska var som bortblåst. Jag tyckte att jag var jättedålig på engelska. Nu är det 14 år (jag är gammal) sedan jag slutat gymnasiet och jag har upptäckt att jag inte alls är dålig på engelska. Det är bara så trist att jag har gått omkring och trott det i alla dessa år...

Välkommen till min blogg!!!

2009-09-11T17:04:00.005+02:00

Efter en del påtryckning från olika håll har jag nu bestämt mig för att sparka igång den här bloggen.

Om knappt två månader kommer jag att åka till Kambodja som missionär. Jag kommer att arbeta som sjuksköterska på en klinik i Phnom Pehn. I den här bloggen kommer jag att skriva och berätta om händelser, erfarenheter, tankar osv om/från mitt liv i Kambodja.